Vår jord täcks till ca 72 % av hav. Mer än 96 % av allt vatten på hela jorden är havsvatten. Bara 2,5 % av allt vatten är sött och av detta sötvatten kan vi bara någorlunda komma åt och använda ungefär en tredjedel.

Inget vatten är heller nytt - till motsats vad många tror - det är ingen förnyelsebar resurs. Naturen återvinner vatten. Den gör inget nytt.

Vattnet på jorden går runt i ett evigt kretslopp. Det sker alltså ett evigt utbyte av vatten mellan havet, luften, sjöarna, vattendragen, marken, isarna, glaciärerna och växtligheten.

Bild: SMHI

Vattnets stora kretslopp drivs av solenergin och bygger på att stora mängder vatten oavbrutet avdunstar från havet.

En del nederbörd hamnar på växter och markytor och kommer aldrig längre. En del nederbörd kan lagras som snö, som markvatten eller som vatten i sjöar och grundvattenmagasin. Alla dessa lagringar påverkar avrinningen och dess årsrytm. Markvatten fungerar som en stor buffert. När det har varit torrt länge behövs huvuddelen av det regn som kommer för att mätta marken och ge växterna vatten. Det blir därför ingen större påfyllning av grundvattnet.

Om vattnet i marken inte tas upp av växter fortsätter det nedåt i och bildar grundvatten. I marken finns en omättad zon, markvattenzon och en mättad zon, grundvattenzon. Vattnet som trängt ner i marken fyller på förråden av vatten. I den omättade zonen ovanför grundvattenytan finns både luft och vatten i porerna mellan jordpartiklarna. Det är en stor del av detta som växterna suger upp för att få vatten och näring. Ju varmare och torrare det är, desto mer vatten avdunstar från växterna. Markvattnet i den omättade markzonen har därför en nyckelroll i vattnets hela kretslopp på jorden. I den omättade zonen avgörs om vatten som sjunkit ner i marken kommer att vända tillbaka uppåt igen och via växterna avdunsta till luften som vattenånga eller om det kommer att sippra neråt till den mättade zonen och bilda nytt grundvatten.

Tyngdlagen styr grundvatten vidare nedåt längs sluttande jordlager och berggrund. I sänkor och dalbottnar sipprar det fram igen och matar vattendragen. Vattendragen rinner samman och för det uppsamlade vattnet vidare. Det som började långt inne i land kan alltså sluta i en flod som mynnar ut i havet.

Grundvattnet har kontakt med omgivningen. Det kan strömma ut igen i markytan och fylla på vattendrag och våtmarker med nytt vatten. Ungefär 80 % av vattnet i våra vattendrag har tidvis varit grundvatten. Efter perioder med mycket nederbörd ligger grundvattenytan närmare markytan än efter perioder med lite nederbörd och värme. Likaså kan grundvatten komma upp genom bottnen på sjöar och vattendrag. Ytterst är det faktiskt källflöden och utströmning av grundvatten som bestämmer vattentillgången i vattendrag och sjöar. I ett område med stora sand- och grusavlagringar kan därför vattendragen ha hög vattenföring även under torrperioder, eftersom det utströmmande grundvattnet fyller på.

Vattnets kretslopp på jorden är således en kedja av processer som driver varandra och är beroende av varandra. Allra mest beroende är dock alla vi levande organismer som måste ha vatten för att kunna leva. Vattnet i sitt kretslopp klarar sig utan oss, men vi kan inte klara oss utan det.

Källa: Vattenportalen